|
Post by vera on Sept 13, 2015 12:34:12 GMT
Cat såg undrande efter honom innan hon vände sig med ett leende mot Emma. "Kom igen, vi ser hur det gemensamma köket fungerar så länge." Sa hon och krokade arm med kompisen.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 12:42:00 GMT
Emma vred på ugnen på låg värme medan Cat stod lutad mot köksbänken. "Det blir inget avancerat", varnade Emma. "Makaroner. Det enda jag lärde mig att laga, i princip. Jag kanske kan be mamma messa några recept?" "Eller också köper vi en kokbok i centret", sa Cat. Emma nickade och höll med om att det var enklare. Och mer användbart. Hennes mamma kunde ju inte skicka 700 recept, heller. Medan hon väntade på att ugnen skulle bli varm lutade hon sig tillbaka med armarna i kors över bröstet. "Undrar vart Blake bor?" tänkte hon högt.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 13:33:07 GMT
"Någon är visst lite kär." Fnissade Cat och måttade upp makaroner. Hon knuffade Emma i sidan och hällde ner makaronerna i vattnet som börjat koka.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 13:54:45 GMT
"Du känner väl mig!" skrattade Emma. "Jag undrar bara. Finns det någon övervåning eller något? I den här korridoren är det ju bara våra fem rum och så köket." Cat ryckte på axlarna och pysslade med makaronerna. "Men seriöst. Fulare guide kunde man ju ha", tyckte Emma leende.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 13:57:57 GMT
Cat log och skakade på huvudet. "Du är desperat Emma" Skrattade hon och rörde lite idet kokande vattnet. "Vi går till basketplanen imorgon, där kan vi säkert hitta någon." Hon log, vände på huvudet när hon någon öppnade dörren.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 14:02:44 GMT
Emma skrattade åt sin kompis och tittade mot dörren när någon stack in huvudet genom den springa som bildats. Det var Tyler, trodde hon i alla fall. "Jag skulle behöva låna köket en kortis. När tror ni att ni är klara?" Emma såg på Cat och uppskattade tiden. "Inte mer än max en halvtimme i alla fall", sa hon och tittade på de kokande makaronerna och gratängen som makaronerna skulle strös över, vilken stod i ugnen. "Toppen!" svarade Tyler och stängde dörren.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 16:00:59 GMT
När Cat vaknade dagen därpå sken solen in genom fönstret i sovrummet och silade sin in mellan hennes ögonfransar. Hon öppnade ögonen och sträckte på sig. Så kom hon på, hon var ju på Second Planet! Hon flög upp ur sängen och var i kläderna. Hon rusade in i Emmas lägenhet utan att knacka, fann sin vän lika taggad som hon själv. De dundrade ner för trappan och virvlade ut på gräsplanen utanför. De närmaste femtio metrarna blev en tävling och de ömsom voltade, ömsom sprang. De saktade inte av förens de skrattande och flåsande stapplade in på ett litet pittoreskt konditori, frukost. "Basketkillar kan vi spana in senare" Flåsade Cat samtidigt som hon vräkte sig över frukostbuffén.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 17:23:36 GMT
Emma skrattade och plockade tallriken full med både det ena och det andra - bacon och äggröra, fil och flingor, äppeljuice och frukt. Allt man kunde förvänta sig av en frukostbuffé. En halvtimme senare lutade sig Emma bakåt mot stolsryggen och tog sig för magen samtidigt som hon stönade. "Jag är proppmätt! Det var gudomligt, men jag skulle inte kunna få ner en enda tugga till!" "Instämmer", sa Cat och nickade.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 17:33:01 GMT
Hon reste sig mödosamt och sköt in stolen. Så vaggade hon några steg, hörde ett fnissande bakom sig och vände sig om med håret flygandes och ett litet leende på läpparnaHon hjälpte Emma upp och tillsammans gick de fnissande och lutade mot varandra ut från konditoriet. Basketplanen var förvånansvärt lätt att hitta och de satte sig på läktaren. Planen var redan full av spelare- främst killar då- och det smattrade av springande skor. Cat busvisslade högt åt ett gäng med killar som tog av sig tröjorna och boxade varandra på axlarna, dunkade i varandra hårt axel mot axel. Hon slängde en blick på Emma som rodnade och hyshade henne med ett litet leende.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 17:36:50 GMT
Blake gjorde slam dunk för tredje gången den här morgonen, och den var fortfarande ung. Han tog ner bollen och dribblade förbi motståndarlagets anfallare som försökte sno bollen från honom. En busvissling från läktaren fick honom att titta upp. Han kände igen Emmaline och Catinka från gårdagen och vinkade glatt till dem. En av få bra saker med den här planeten var att man kunde köra basket som förut.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 17:51:01 GMT
Cat reste sig snabbt och gav Emma en blick som menade att hon skulle sitta kvar. Så trippade hon ner för trappan och gick de få stegen fram till basketplanen, lutade sig fram på relingen. Blake joggade fram efter några ord till de andra killarna. "Snygg dunk. Skulle det göra något om vi spelar lite?" Hon log snett. Hon visste att varken hon eller Emma spelade dåligt, tvärt om spelade de ganska bra. De hade gått på basket fram tills de var fjorton från det att de var fem, sex år och något satt väll ändå kvar kunde man konstatera när de hade basket på idrotten i skolan. Utan att vänta på svar tog hon bollen ur händerna på Blake. Hon vinkade åt Emma att komma ner, sedan satte hon ena handen på relingen och sköt ifrån med benen, svingade sig över. Hon insåg snopet att korgarna var för höga för att hon skulle kunna dunka, både hon och Emma var för kortväxta. Men här var et bra att vara cheerleader. Hon gav bollen till Emma som smidigt tagit sig in på planen. Så ställde de sig så att de stod 30 meter framför korgen. Cat sprang framåt. Hon kunde serien i huvudet, hoppades att det skulle fungera. Hon sprang framåt, rodnat, flickis, flickis, ställa sig på knä. Hon sträckte upp händerna, visste att Emma fattat när hon kände bollen landa perfekt i hennes händer. Bollsinne tänkte hon med ett flin. Hon hörde Emma upprepa serien bakom henne, men med en frivolt på slutet i stället. Emma flög över henne oh tog bollen ur hennes händer, kastade den med hjälp av rotationen. Emma landade framför henne med en förväntansfull min och ett jubel uppstod.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 17:56:28 GMT
Blake stod med munnen på vid gavel och det var konstigt att ingen fågel misstog hans gapande mun för en fågelholk. Han kunde inte hjälpa det. Det var helt enkelt en imponerande dunk. "Där ser man! Även korta människor kan spela basket", konstaterade han retsamt när han hämtat sig och återfått talförmågan.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 18:06:37 GMT
Hon reste sig och borstade av knäna och log. "Tack! Man får lära sig metoderna." Hon drog fingrarna genom håret och rättade till linnet. "Det finns ett till." Sa hon kaxigt och tog tag i hans handled, släpade med honom till korgen. Emma log och fnissade igenkännande. Detta var ett stående charm-skämt mellan dem och det var lätt att se när det skulle utövas. Blake kände visst inte till det för han såg minst sagt förvirrad ut när hon tryckte bollen i hans händer. Hon ställde sig bkom honom och lade händerna på hans axlar. Hon skjöt ifrån och satt på hans rygg. Hon klämde åt med knäna och klättrade vidare tills hon stod upp på hans axlar. Nu var hon dryga metern längre än korgen och hon droppade lätt bollen i metallringen. Hon hoppade ner från hans axlar och tog bollen som studsade under korgen. Publiken som bildats var knäpptyst. Hon såg kaxigt på Blake. "Visa mig ditt sätt." Sa hon och vände sig mot åskådarna. "Ert sätt" Rättade hon sig och gick undan några steg.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 18:25:09 GMT
Det tog ett tag för Blake att vakna från den förvirring som kommit över honom vid Catinkas "metod". Han tog bollen från henne och kallade upp laget från läktarna med en gest. Killarna rusade runt på plan, dribblade runt och gjorde stunttricks. Blake tog sats, hoppade upp på en annans axlar och satt strax avspänt däruppe. Han gjorde honnör och droppade bollen genom korgen, och den landade i hans händer. Han hade tagit sig ner i en enda snabb rörelse. "Så, jag är rädd för att vi inte har något mer", sa Blake beklagande. "Men nu vill vi verkligen käka frukost, eller hur killar?" De andra nickade instämmande och började dra sig mot omklädningsrummet. "Tja!" sa Blake. "Och kom ihåg, är det något så är det bara att ringa!" retades han och joggade efter sina träningskompisar med bollen i ett fast grepp.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 18:28:34 GMT
Hon nickade leende och såg på Emma. "Den dög ju att köra cheerleading på!" Utropade hon och formade händerna som hon alltid gjorde i ett upplyft och Emma log förstående. Cat kände händer på sina axlar, en fot i sina händer och när de räknat till tre rätade hon ut armarna så att hon sträckte upp dem i luften med Emma i sina händer.
|
|