|
Post by vera on Sept 12, 2015 7:17:40 GMT
Homo Sapiens Sapiens är det internationella/latinska namnet på människa, och faktum är att "människa" bara är ett slangord. Detta roll är ett roll för Homo Sapiens Sapiens som utspelar sig till att börja med i en av USA´s delstater, Louisiana. Grejen med detta roll är att världen nu med snabbare och snabbare takt går under. Man håller därför på att bygga en extra planet. Ca 3000 st- i huvudsak ungdomar- Homo Sapiens Sapiens skickas upp att testa denna nya, oförstörbara och perfekta planet, och vem vet. Det kanske kan bli ett samhälle där också?
Karaktärslista: Catinka - Vera Emmaline - Cashew
|
|
|
Post by vera on Sept 12, 2015 11:25:44 GMT
Cat slungade sig framåt, fick grepp om den lägre stången och bytte rotationsvarv. Lät benen bilda ett V när hon passerade den högre stången, för att sedan låta dem glida ihop igen. Hon snurrade ett varv till, släppte. Åter igen bildade hennes ben et V och hon böjde sig framåt för att få en snabbare rotation. Hon fick grepp om den höga stången, snurrade två varv, släppte. Hon snurrade flera varv i lusten innan hon landade på den hårda mattan med lätt böjda knän och händerna framåt. När hon kände balansen rätade hon på benen och sträckte upp händerna i luften. Hon log och vinkade när hon gick ut från barr-området. Gymnastiktävlingar var alltid kul, barr och bom gjorde det hela perfekt. Handskarna gled av hennes händer och hon satte sig flåsande på bänken. Såg upp i publiken och mötte ett par välkända ögon.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 12, 2015 13:20:24 GMT
Emmaline log stort mot Catinka nere på första raden. Hon hade gjort ett strålande framträdande, segern var lagets från Richterskolan. Emma hade redan visat upp sina gymnastiska färdigheter. Hon satt i publiken på Tom's Palace, en av de kändaste arenorna för inomhussport i Louisiana. Arenan var att jämföra med Madison Square Garden, bortsett från att Tom's Palace endast var en sportarena. Det var lördag, en solig förmiddag i juni och en underbar dag att vinna. Emma steg ner från sin plats i publiken när speakern förklarade det dags för prisutdelning. Som väntat kom Richterlaget inte bara på pallplats, utan högst upp. Emma visade upp en perfekt, lysande vit tandrad i ett brett leende när hon tog emot guldpokalen föreställande en gymnast som skulle ställas i pokalskåpet i korridoren på Richter.
|
|
|
Post by vera on Sept 12, 2015 13:27:36 GMT
Cat höll i det ena handtaget, Emma i det andra. Bakom dem stod reste n av laget och log. Det var så det skulle vara, de två skulle vara i centrum. När de småningom klev ner från pallen var det bara att rycka med väskan och åka hem. Richterskolan skulle ta emot dem med öppna armar och hurrarop. Hon rabblade sitt schema för morgondagen. Skola Träning Plåtning Hon tänkte förstrött på lite allt och ingenting när hon satte sig i bilen, tjattrade med Emma men tankarna var på annat håll. Hon ville till den nya planeten, bort från den skrothög hon bodde på. "Vi två åker dit! Vi skapar oss en bättre framtid!" Sa hon och fokuserade blicken på Emma.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 12, 2015 14:08:22 GMT
Emma ryckte på axlarna åt kompisens förslag. Det var svårt att avgöra om hon skämtade eller var allvarlig. "Jag skulle också vilja åka dit", sa hon drömmande. "Mänskligheten går under i alla fall. Jag behöver inte vara här för att se det." Hon log men kände sig plötsligt alldeles matt, orkade knappt hålla ögonlocken uppe. Det var som om de vägde bly. Förmodligen bara träningsvärk, tänkte Emma förstrött. Hon hade ju trots allt tränat ganska hårt den här veckan. Och träningen hade gett resultat. Allt hade hängt på den här tävlingen. Om hon klarade den skulle hon få vara med på uttagningen till juniorlandslaget i gymnastik nästa år. Om hon var kvar på jorden då, alltså.
|
|
|
Post by vera on Sept 12, 2015 14:22:22 GMT
Hon skrattade till, lutade huvudet bakåt och slöt ögonen. "Vi kör sista tävlingarna den här säsongen, sedan sticker vi. Om vi klarar States Mastership indeviduellt, sedan är det viktigaste över." Hon kände sömnen dra henne tillbaka och hon vaknade inte förens de stannade på skolans jublande skolgård.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 12, 2015 14:27:32 GMT
"Sure." Emma klistrade på ett leende och steg ur bilen. Hon höll upp pokalen tillsammans med Cat och eleverna hurrade. Tävlingen var viktig, både för att den låste upp nya dörrar för Emma men också för att vinsten gav Richterskolans gymnastiklag gott rykte om sig. Hon banade sig väg mot skolbyggnaden med Cat på andra sidan pokalen. Den polerade mässingen på priset blänkte i solljuset och Emma skuggade ögonen med handen innan hon tryckte upp dörren med axeln. Pokalen var faktiskt tyngre än man kunde tro.
|
|
|
Post by vera on Sept 12, 2015 20:29:14 GMT
Cat överlämnade den tunga pokalen till någon, såg på när den ställdes in i skåpet tillsammans med de andra pokalerna. Hon slängde med det röda håret och log. Ännu en seger åt Richters. Hon vände sig om, log snett. Killgänget. Hennes specialité. Hon väntade med ett snett leende, lade armarna i kors och lutade vikten på ena foten, höjde ett ögonbryn. Hon visste att hon var söt, snygg. Varför inte använda det? Varför inte använda det på killar?
|
|
|
Post by Cashew on Sept 12, 2015 20:46:28 GMT
Cats beteende lockade fram ett leende vilket lekte i Emmas mungipor. Alltid ute efter nya snygga offer. Det var ofta så, att det var Cat och Emma som ville stila lite extra inför killarna. Emma tog plats bredvid Cat, kammade ut det tjocka, mörka håret med ena handen och fladdrade med långa ögonfransar. "Verkar som om vi fått ännu en buckla att stoltsera med", anmärkte en av killarna. Emma slängde med håret och skrattade klingande. "En enkel match. Motståndarna var usla och blev krossade till smulor." Hon log nonchalant. "Jo, Cat? Hänger du med mig på cheerleaderträning i eftermiddag?" Aldrig fel att skryta lite extra om sina aktiviteter, tyckte Emma.
|
|
|
Post by vera on Sept 12, 2015 20:57:13 GMT
Cat log med vita tänder. "Varför inte?" Hon började gå framåt, log men gav inte någon av killarna ens en blick. "Jag följer med, men jag sticker tidigt. Ny baletttränare på g." Hon visste att många tyckte att det var en fjantsport, men hon trivdes i dansens graciösa gång. "Shitt Emma, vi måste hitta några som har gott om tid." Sa hon med ett pärlande skratt, syftade på killar förståss.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 12, 2015 21:05:30 GMT
"Eller hur", skrattade Emma. De lämnade killarna bakom sig och Emma slängde en blick på sitt schema som satt uppklistrat i skåpet vilket hon nu låste upp. Matte, engelska, kemi. Kemi var något av ett favoritämne, även om man kanske inte kunde se det på henne. Fysik också. Hon älskade att fundera över hur maskhål böjde rumstiden, hur tiden var relativ lika mycket som hon älskade att stå högst upp på cheerleaderpyramiden. Hon var faktiskt en ganska smart flicka, när man tänkte efter.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 7:54:25 GMT
Hon drog med sig Biologiböckerna. "Ses på Engelskan." Sa hon samtidigt som hon slog igen sitt skåp. Hon skulle upp två trappor, men annars var Biologisalen ganska nära. Hon nästan sprang upp för trapporna, kom ändå upp utan att flåsa det minsta. Biologilektionen gick oändligt långsamt, men den tog slut den också. När hon gick ut ur klassrummet gnisslade det till i högtalarna.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 8:08:00 GMT
"Alla elever ut på skolgården. Genast!" Emma hajade till vid ljudet av rektorns röst i de sprakande högtalarna. Liksom resten av sin klass gick hon ut ur salen och anslöt sig till strömmen av ungdomar i korridoren utanför. Hon var tvungen att skugga ansiktet med handen för att inte bli alldeles bländad när hon kom ut i solskenet på utegården. Hon banade sig väg till Cat och såg undrande på henne. "Vad är det som händer?"
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 8:16:13 GMT
"Det är uttagning till den nya planeten." Sa hon samtidigt som hon armbågade sig framåt. Hon hade hört det från Carol, skolans skvallerkälla och rektorns dotter. "Vi ropar upp alla som blivit uttagna!" Kom det från megafonen på skolans utescen.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 8:25:17 GMT
Emmas hjärta dunkade hårt i bröstet när megafonmannen höll upp ett papper med namn på. Hon kom på sig själv med att knyta nävarna av spänning. Skulle hon bli en av de få som fick komma upp som testpiloter på den nya planeten? Skulle hon vara med att inviga den? "Det första namnet är... Catinka Robbins." Cat vände sig mot henne med vilda ögon. Emma blev både glad och tung inombords. Glad för att kompisen så gärna ville åka, tung vid tanken på att om hon inte blev uppropad skulle de skiljas åt. "Cynthia Williams. Ross Saunders." Spridda fniss, upprymda pip och tjut hördes i samlingen. Emma bet sig i läppen. "Tyler Chamberlain. Miranda Alfonso." En konstpaus. Bara säg det! tänkte Emma. Man tog ut fem ungdomar från varje skola, det visste hon. Det var nu eller aldrig. "Emmaline Jackson."
|
|