|
Post by vera on Sept 13, 2015 8:38:34 GMT
Cat pep till och kramade Emma hårt. "Nu drar vi ifrån det här fiaskot!" Viskade hon samtidigt som de gick fram mot scenen. Eleverna bildade en gång åt dem och hon kände sig som en prinsessa som snart skulle krönas till drottning. Hon klev upp på scenen bredvid de andra utvalda, log mot publiken som hejade avundsjukt. Hon skulle inte sakna en enda en av dem, aldrig i livet. Bara gymnastiken och baletten, men dem kunde hon ju utöva på den nya planeten också. Hon och de andra fyra fick varsitt papper, en bild på planeten och en rad. En rad där hon skulle skriva under att hon följde med. Hon drog lite med en penna, skrev sitt namn. Sedan satte de sig i en svart limousin, åkte mot raketen som skulle ta dem till den nya planeten.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 8:44:29 GMT
Blake damp ner på en parkbänk och suckade djupt. Han skulle ta emot nykomlingarna när de ankom med rymdraketen. Det var hans eviga jobb. Tills alla tretusen var på plats, skulle han möta upp dem vid landningsbanan alldeles intill parken. Den här nya planeten var så grå. Metallisk, stenig. Husen var skyskrapor, betong. Man hade försökt spränga in lite färg i den grå staden genom att plantera små träd och buskar i parken, få den att likna en park på jorden. Blake tyckte att allt kändes malplacerat här. Han reste sig upp när varningssignalerna som skulle få obehöriga att hålla sig borta från landningsbanan började ljuda. Han stannade på behörigt avstånd och såg på det stora skeppet och dess långsamma nedstigning. När de utfällda fötterna tog mark och farkosten stod stadigt, öppnades en dörr med ett väsande och fem ungdomar stack nyfiket ut sina huvuden. "Välkomna till Second Earth", sa Blake likgiltigt och slog ut med armarna.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 8:53:54 GMT
"Tack!" Sa hon, ignorerade killens likgiltiga tonfall. Hon var ofta den som var snabbast att få orden ur munnen. Hon gick ner för rampen med sina låga, vita sneakers och stannade i den ljust gröna gräset. Hon drog lite hår bakom ena örat och såg snabbt på Emma som ställde sig bredvid henne. "Jaha? Vad gör vi nu?" Frågade hon med ett skratt och började gå framåt mot killen som blivit ståendes med armarna hängandes i luften.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 9:04:09 GMT
Blake suckade djupt. Alltid lika förväntansfulla. "Ni ska till era rum. Jag menar, jag ska visa er dit." Han vände dem ryggen och började gå mot lägenheterna en bit bort. Varje person bodde i en egen lägenhet, bortsett från de allra minsta. Han sköt upp dörren och stannade i korridoren. Nickade mot dörrarna bakom sig. "Vid varje dörr sitter en platta med ett nummer på. Håll reda på det." Blake såg på de förväntansfulla nykomlingarna. Tre av dem var tjejer. En hade rött, kort hår - enligt uppgift hette hon Cynthia. En annan hade mörkt, långt hår - Emma. Ganska söt. Den tredje - Catinka - hade tjockt, vågigt hår och en bred, skrattande mun. "Nummer 1123, den första till höger - Cynthia Williams. Nummer 4563, den mittemot - Tyler Chamberlain. Nummer 1879, bredvid Cynthia, där ska du, Emmaline Jackson, bo. Catinka Robbins bor i 5364:an. Mittemot Emmaline. I den sista bor Ross Saunders, nummer 9626. Är det förstått?"
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 9:09:33 GMT
"Yes sir!" Skrattade hon och knuffade till killen. "Vad heter du? Jag har redan fått reda på det viktigaste och jag vet inte vad min guide heter." Hon log samtidigt som hon tog emot den lilla nyckeln. Dörren gick upp utan ett pip och lukten av hemma slog emot henne. Det var lite skrämmande, allt luktade precis som hon, som hemma. Det var inte dåligt, bara skrämmande. Hon stannade och vände sig om i dörröppningen och såg på killen.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 9:25:21 GMT
Han ryckte på axlarna och försökte sig på ett leende. "Jag heter Blake." Han vände sig mot de andra, som börjat installera sig i sina rum. Några packade upp på sängen, en annan stod stelt och såg ut genom fönstret. Emmaline, tänkte Blake. Det kanske skulle gå lätt att lära sig deras namn den här gången. "Kom ihåg, behöver ni något så ropar ni på mig", sa han och gick.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 9:32:37 GMT
Cat log, svängde runt och gick in i rummet. Hennes väskor var redan där. Det var inte bara ett rum, lägenheten var gigantisk för att bara vara hennes! Hallen hon stod i var lika stor som hennes rum på skolan på jorden, även om det rummet inte var speciellt stort. Hon väntade med väskorna, gick vidare in i lägenheten. Den var tom sånär på hennes väskor i hallen och en enkel säng som knarrade när hon satte sig på den. Hon sträk lite längs den släta lakanet innan hon reste sig och hämtade sina väskor. Hon halade upp sin telefon och slog numret till Emma, Face Time förstås. "Lets go shopaholic!" Skattade hon samtidigt som hon halade upp sitt kort ur handväskan, gladdes åt att hennes mormor och morfar bara haft ett barnbarn. Hon hade fått hela deras arv.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 9:37:03 GMT
Emma skrattade från rummet mittemot Cats och såg kompisens leende ansikte på skärmen. Hon fiskade upp ett kreditkort ur bakfickan på de tajta jeansen och mötte Cat i korridoren. "Vi måste ju utforska vår nya planet", tyckte hon och sida vid sida började de två tjejerna gå. De såg en gestalt gå ungefär femtio meter framför dem på trottoaren. Blake, att döma av hans svarta hår och kläder.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 9:43:04 GMT
Cat tog teg i Emmas arm och drog med henne. Hon saktade ner bredvid Blake. "Vart hittar vi en shoppingcenter? Vi måste fylla lägenheterna!" Hon såg upp på honom, hon var kort. Han var väll inte överdrivet lång, lagom snarare sagt. Hennes hår nådde henne lite längre än till höfterna och det dansade kring shortsens kanter. Hon log snett. "Eller vill du att jag ska ropa om jag vill något?"
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 9:49:29 GMT
Blake såg på tjejen med höjda ögonbryn. Det var tur att han blev betalad för att göra det här. Alltid stå till tjänst som någon slags butler. Men han behövde pengarna för att kunna försörja sin mor och lillasyster. Och, ärligt talat, den här lasten med nykomlingar måste vara den snyggaste någonsin. "Bara ni inte släpar in mig i någon tjejaffär så", sa Blake. "Shoppingcentret ligger därborta. I den stora skyskrapan."
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 9:57:46 GMT
"Tack" Sa hon och flinade. Hon tryckte ner kortet i den tätt åtsmitande bakfickan och vände blicken framåt. "Nej, kläder har vi. Det var bara lite tomt i lägenheterna. Har du något affärtips?" Hon stannade till och satte sig på huk. Hon knöt snabbt skorna och började resa sig upp. När hon nästan var helt uppe tryckte hon ifrån och kastade sig framåt i en handvolt. Innan hon visste ordet av hade hon fötterna på marken igen, förvånad över hur inpräntad rörelsen var. Hon gick vidare framåt bredvid Emma, lät sig guidas av Blake.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 10:02:21 GMT
Blake ryckte än en gång på axlarna där han gick bredvid Emmaline och Catinka. "Tja, jag är ju ingen tjej. Jag vet inte vad ni är ute efter, men det finns det mesta därinne. De flesta affärer är direktkopior av dem på jorden." "Jag skulle vilja inreda mitt rum lite personligare", sa Emmaline kvickt. "Får man det?" Han nickade. "Självklart. Det är ditt rum nu. Men du behöver ju inte spruta väggarna med glitterpistol direkt", tillade han med ett leende.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 10:12:52 GMT
"Tack vi lovar att inte använda någon form av pistol, syns!" Sa hon samtidigt som hon gick in genom de automatöppnade dörrarna och såg sig om kring. Det var stort, större än det i Louisiana, ändå var det för färre människor. De gick runt en stund och sneglade lite i några butiker. "Vi kanske ska köpa ene säng?" Frågade hon retsamt när hon såg Emma snegla på expediten inne på en sängaffär.
|
|
|
Post by Cashew on Sept 13, 2015 10:21:16 GMT
"Kanske det. Men visste jag att alla på den här planeten var så här snygga, hade jag sett till att åka tidigare." Emma flinade när de gick vidare. Hon tänkte titta in i pysselbutiken och köpa glittriga ramar där hon kunde sätta minnesvärda bilder på väggen. Den redan befintliga sängen gjorde henne inget. De slog sig ner på ett café, Mary's Perfect Pies, på uteserveringen som ändå inte var en uteservering eftersom de fortfarande befann sig i centret. Emma beställde en gräddig cupcake och pillade med pappret.
|
|
|
Post by vera on Sept 13, 2015 10:25:57 GMT
Hon sög försiktigt på sugröret, kände den söta smaken av smoothie i munnen. "Vi borde ha åkt tidigare" Instämde hon och nickade. "Jag ska hitta köksgrejer, vad behöver man i ett kök?" Sa hon och lade huvudet på sned.
|
|